Väx upp och ta ansvar för Sverige! Ni är som ett gäng barnungar som har fått alltför farliga verktyg i händerna och använder de efter eget egoistiskt självbekräftelsebehov!Och ni vet bara ett sätt att skaffa "kompisar". Genom att bjuda på godis till de som ni vill hänga med.

Idag rapporterar Dagens Arena om att Beatrice Ask ska granska BRÅ och dess statistik. Det outsagda motivet är att de varit kritiska mot Asks och regeringens batongpolitik i en rad rapporter. Det här är inte första gången visar DA.

Beatrice Ask menar nu att vi behöver få valuta för de pengar som satsas på
rättsväsendet. För det, menar hon, krävs tillförlitlig statistik från Brå.
Hon påtalar naturligtvis inte att hon och myndigheten emellanåt har mycket
olika uppfattningar.
För två år sedan dömde Brå ut kameraövervakningen. Professor David
P Farrington som stod för undersökningen påpekade att de stora summor
som lades ner på kameraövervakning inte var till någon större nytta mot
kriminalitet. Kameraövervakning var mest effektiva på parkeringsgarage, sa
rapporten. Beatrice Ask – som har torgfört kameraövervakningen som den stora
politiska åtgärden att förhindra brott – måste ha blivit mycket
irriterad.
Brå menar vidare att den ökade brottskurvan snarare handlar
om den ökade anmälningsfrekvensen än något annat. Fler har blivit
anmälningsbenägna, helt enkelt. Brottsförebyggande rådet sätter också
brottsstatistiken i ett socialt sammanhang och påtalar värdet av att också prata om social bakgrund, klass, kön och inte minst ålder för att kunna
tolka brottssiffrorna.Brå har påtalat vikten av förebyggande åtgärder för
att bryta brottskurvan snarare än att bygga superfängelser – något Beatrice
Ask inte har varit intresserad av att lyssna på.

För inte så länge sen var det Gunilla Carlsson som blev sur på sin bff, SIDA.
Hon gav direktiv om så hårda redovisningskrav att det hade menlig inverkan på kärnverksamheten, bistånd. Så hårda redovisningskrav att hennes egen (och Bildts) koja UD inte tillnärmelsevis kunde svara upp mot dessa. Martin Moberg redovisar.

Rent taskiga kompisar som t ex arbetslivsinstitutet och arbetsmiljöverket mobbar ni eller har helt gjort er av med. För att inte tala om den stora antagonisten, fackföreningarna.

Kommunerna har ni ett mer komplicerat förhållande till, de kan vara rätt trevliga att hänga med ibland. Men också väldigt bra att skylla ifrån sig o lägga ansvar på. Som en storasyster.

Men har det inte gått för långt när ni ska slå på er egen låtsaskompis? Borg? Du har ju själv hittat på Finanspolitiska rådet. Är det inte, ursäkta mig, lätt stört att nu mobba ut din egen skapelse? Man kan hoppas att det inte går att manipulera en låtsaskompis genom att ta ifrån honom godispåsen. Men faen vet?

Jag tror jag vet varför ni gör som ni gör dock. En gång i framtiden vill ni hänga med de stora grabbarna o tjejerna i näringslivet, och vad gör man inte för sin egen hjälte, storebror Svenskt Näringsliv! Ni gör allt ni förmår för att göra honom till lags. Nej! Det är dags att växa upp och faktiskt ta ansvar för bortglömda Moder Svea! Det är många av hennes barn som inte mår bra och ni får inte längre använda hennes verktygslåda som om det var er egen personliga sandlåda där ni kan använda hinkar och spadar för att slå och manipulera de ni inte gillar!

Vet hut!

Morgan Johansson i DN om ökade klyftor kopplat till detta
SvD om andra ansvarslösa - Boultbee

Netroots bloggar om:
Röda berget om "Hökmarks dubbla budskap"
Marika Lindgren Åsbrink på Storstad om just den "Europeiska storstaden"
Peter Högberg om "vem ska ro arbetarörelsen" (i hamn)
Johan Westerholm alltid Mitt-i-steget om "socialdemokraternas underbara dagar framför oss"
S-buzz gör vågen för nya Netroots UK. Våra nyaste kamrater
Alliansfritt Sverige som vanligt fullt upp med både Boultbeehärvan och Billströms duckande stil
Kulturbloggen bevakar Stockholms filmfestival
Löntagarbloggen (Där bl a jag skriver om fackliga frågor

Jag förstår inte småföretagarperspektivet. Det är ett ständigt klagande på att det är för mycket skatter och för höga arbetsgivaravgifter (sociala avgifter tagna ur vårt löneutrymme)
Men det finns väl ingen motsättning i att en småföretagare ger sina anställda en schysst lön och schyssta arbetsvillkor genom kollektivavtal. Det är inte småföretagarna som är problemet i sak. Problemet är att allt mindre del av kakan går till löntagare och till samhället. Mer och mer tas av storkapitalet. De stora företagen och de stora kapitalägarna. Kapitalisterna. För deras del finns det inget egenvärde i att behandla fotfolket väl. Där ses bara profiten som summan av det lyckade resultatet.

Även småföretagare däremot har behov av ett fungerande välfärdssamhälle. De utnyttjar dess tjänster också. Deras barn måste tas om hand om när de jobbar tolv timmar om dagen, de blir också sjuka och i perioder arbetslösa. Och det är löntagarna som köper deras varor. Så det är kontraproduktivt att klaga på för höga skatter och att klaga på att man måste ge sina anställda schyssta arbetsvillkor o en lön att leva på, som uppnås av ett tecknande av kollektivavtalet.
För trygga anställda gör ett bättre jobb och kan konsumera mer. Och trygga medborgare är mer kreativa och får energi. Inte fasen får du nån sorts nyttig energi av att leva på svältgränsen. Nej, för dessa människor blir i praktiken återigen daglönare, med den logik som då råder. Att leva kortsiktigt dag för dag och att bara kämpa för att överleva. Det ger inte energi, det tar oerhörd mycket energi. Visst, en del säger att hungriga vargar jagar bäst… men det beror på vad man då går på jakt efter. Och vilka begränsade möjligheter som står en till buds. Det blir första bästa svartjobb eller lågavlönade jobb där man utnyttjas av någon oseriös arbetsgivare. Och det i sin tur sätter obönhörligt igång en spiral nedåt för en hel bransch, en hel arbetsmarknad. Det skapas en låglönemarknad. Det finns inget produktivt i det! Varken för den enskilda individen, för samhället eller för de små företagen.

O ta fram den arbetslösa som duckar undan att söka jobb bara för att det är skönare att gå på bidrag… och jag ska plocka fram 100 motsvarande arbetslösa som nedslås av mekaniska svar på jobbansökningar, som möts av en misstänksamhet om diskriminering för att man har ett utländskt namn eller att man är en kvinna i högfertil ålder. Ja, endast åldern räcker som argument för en del trångsynta, överpraktiska och mossiga arbetsgivare.
Och som dessutom nu begränsas av att det hela tiden dras in resurser på vidareutbildning.
För att inte tala om de som kommit än längre in i det nyligen skapade systemet av slavdriveri. Det förhatliga men ack så byråkratiskt benämnda FAS 3… Där långtidsarbetslösa får ”praktisera” för gratis kostnad för det anlitande företaget. Inte sällan i arbetsuppgifter som är rent idiotiska eller i en bransch man redan kan. Själva praktiken och handledandet är obefintligt! Det är förvaring det handlar om… en förvaring som den här regeringen subventionerar så att vissa driftiga företag kan ta åt mer än sin beskärda del av kakan. Och en tanke där är att det ger väl skev konkurrens om något.

Nej, gynna oss alla i samhället, inte bara storkapitalet och småklipparna, fram för schyssta arbetsvillkor och lön, och fram för humana och ordentliga fungerande och humana socialförsäkringssystem.

I dagarna har jag uppmärksammat flera konstiga uttalanden från Ilja Bathljan. Hur kan han gå ut med dessa utspel om "älskar vinst" och "behålla vårdval sthlm" o ändå komma undan? Han sitter i TV sida vid sida med den rutinerade landstingspolitikern Dag Larsson och går stick i stäv med både honom och tagna komgressbeslut med dessa kommentarer. Men värre är att jag tycker de går rakt emot socialdemokratiska grundvärderingar. De som faktiskt finns i S alternativ Hälsoval sthlm.
Det är ett mysterium men efter ha läst lite så förstår jag att han har haft sin egen experimentverkstad som ledande politiker i Nynäshamn o nått "goda" kompromisser där. Och nu vill han fortsätta på den linjen i landstinget. Hans senaste tilltag är ett öppet brev till Moderaterna om reformerat vårdval. Jag kan tycka att han spelar alliansen rätt i händerna. Då får de en chans att slippa stå till svars för sitt reaktionära kontraproduktiva ersättningssystem.
De personer som stödjer honom tycker att han är en medborgarnas politiker som söker resultat istället för konflikt. Hans kritiker säger att han är populistisk och enbart jobbar för att skaffa sig mer egen makt o gör det som gynnar hans karriär.
Själv blir jag inte riktigt klok på vilket stöd han har i partiet. Men min spontana reaktion är att han är en sån sosse som får mig som medlem o gräsrot att tvivla på om det är han eller jag som är i fel parti?

Inte nog med att McDonalds som "en stor ungdomsarbetsgivare" har tjänat massor med pengar på halverade sociala avgifter för sina anställda under 26 år (mer kända som arbetsgivaravgifter) nu har det också blivit allmänt känt att restaurangchefer systematiskt fuskar med de anställdas arbetstidsrapportering! Där de skalar bort timmar från arbetstidsrapporterna, speciellt de timmar som kostar mest!
Dessutom pressas personalen att arbeta gratis, Stämpla ut på sin rast eller när det är lugnt, jobba sjuk m.m
men det är än värre...
Det avslöjades idag i dokumentären McFusk & Co på Svt.
Där framgick det att McDonalds har ett system där restaurangerna hela tiden registrerar antal anställda jämfört med intäkterna. En så kallad löneprocent som ständigt uppdateras på arbetsledarnas dataskärm.
Det tvingar troligen fram det här fusket. Men lika illa är att lönesystemet automatiskt avrundar neråt och till och med tar bort övertid. Grunden för att kalla det systematiskt är att det pågår flera fall t ex i Usa och i andra länder. De stora förlorarna är som vanligt den lilla arbetaren. I det här fallet är det dessutom ungdomar i sitt första jobb som råkar illa ut, och därmed får en negativ bild av arbetslivet. En person av alla som utnyttjas berättar i programmet att hon är utbytesstudent och har ett arbetskrav för att inte bli utvisad. Då har man verkligen inte nån chans att klaga.
HRF (Hotell & Restaurangförbundet) är medvetna om problemet men det faller ofta på bevisbördan och på att ungdomarna inte alltid är medlemmar. McDonalds lämnar, typiskt nog, inte gärna ut de anställdas tidrapporter när förfördelade ungdomar begär det. Mer strukturella förändringar sker inte heller därför att även om facket driver ett antal skadeståndsfall så löses det ofta genom förlikning i det enstaka fallen och det har McDonalds råd med.
Räknar man med ett snitt på 5 minuter i veckan per anställd så blir det på ett år 2,7miljoner minuter vilket gör 3 miljoner kr. En av dem som fick rätt hade fått 31 timmar stulet från sig på två månader. McDonalds gjorde en vinst på 105 miljoner kr. Hur mycket av den vinsten tjänas på utnyttjande av ungdomars löner och arbetsvillkor?

Slutligen undrar jag, är det i ett sånt här företag CUF tycker att ungdomar ska arbeta. För McDonalds är ju ett idealföretag enligt deras 8 punkter. Här styr företaget med järnhand. Det är låga löner o McDonalds är ju en hjälte vad gäller att stävja ungdomsarbetslösheten.
Men jag för min del tycker att det avskyvärt och ett alltför högt pris för ungdomar o för arbetsmarknadens rykte i stort!

Roten till problemet är ju systemet med löneprocent och företagets incitament och krav på cheferna att hålla nere personalkostnaderna.
Kräv att det systemet tas bort. Och kräv som kund att de anställda ungdomarnas löner och arbetsvillkor respekteras!

Arbetsgivare och arbetstagare. Smaka på dem orden!
Jag tror att det är rätt få människor som gör det. Jag tror att de flesta sväljer dessa begrepp utan att ens tugga. Men nu ska jag fungera som avsmakare med alla mina smaklökar.
Arbetsgivare. En givare är någon som är snäll och ger bort något. Det måste betyda att en arbetsgivare ger bort arbete, eller?
Men då måste du också ha en mottagare. En arbetstagare, en som tar eller tar emot gåvan arbete. Men arbetet i sig är ju för många inte drivkraften. Drivkraften eller snarare nödvändigheten av att arbeta kommer sig av att man måste försörja sig. Det är det avgörande. Levde vi i ett paradis skulle nog inte så många spendera sina dagar med att arbeta. Men om vi nu går tillbaka till avsmakningen. Att försörjning är det avgörande framgår inte av själva ordet arbetstagare, och än mindre i ordet arbetsGIVARE. Om man låter bli att lägga in den gängse betydelsen av begreppen så blir det ju faktiskt så att arbetsGIVAREN ger bort något som ingen egentligen efterfrågar. Sanningen är ju att förhållandet är det omvända!
Arbetsgivaren måste erbjuda något för att locka till sig en arbetsTAGARE. I vanliga fall lön och förhoppningsvis även schyssta arbetsvillkor. Han köper vårt arbete och om vi vill så säljer vi detsamma. ArbetsGIVAREN är egentligen arbetsKÖPARE och arbetsTAGAREN är följaktligen arbetsSÄLJARE! Det gör ju att relationen kommer i ett helt annat läge. Men konsekvenserna av det återkommer jag till nästa gång.

Kongress - Demokrati at it´s finest
I helgen var jag på min första socialdemokratiska partikongress. Mitt parti på gott och ont. Jag var där som åhörare och lyssnade på diskussion o behandling av inkomna motioner - något av det finaste jag vet med demokratin!
För er som inte vet så går det till så här...
En medlem i en partiförening får en idé om något hon vill förändra. Hon skriver ner det i en så kallad motion. Sedan behandlas motionen i den egna lokalföreningen. Där diskuteras motionen och föreningen röstar och ställer sig bakom den som sin egen. På kongressen sitter ombud för alla föreningar representerade. Ledningen för partidistriktet, partistyrelsen, går igenom varje motion för sig och har i sitt förarbete kommit fram till förslag om antingen bifall eller avslag till motionen. Alltid - i idealfallet - med en seriös motivering till sitt beslut. Innan kongressen går till beslut får alla ombud gå upp i talarstolen och argumentera för sin sak. Även andra ombud kan argumentera för ett tredje förslag. Under en sån här diskussion kan ibland opinionen vända och kongressen går emot styrelsens förslag. Kongressen, vilket består just av ombuden för ALLA lokalföreningar, är alltså i slutänden, högsta beslutande organ. Inte den rutinerade "elit" som sitter i partidistriktstyrelsen. Motionen kan sedan i slutänden bli till en svensk lag. Det är det här som är det vackra. Den enskilde medlemmens tanke om förbättring kan genom den demokratiska processen göra en förändring i hela samhället. Det enda lilla kravet för detta är att du blir medlem i det parti du tycker är bäst, eller minst dåligt. För som du ser kan du ju faktiskt påverka partiet och samhället i den riktning du vill. Du är inte maktlös, du gör skillnad.