Arbetsgivare och arbetstagare. Smaka på dem orden!
Jag tror att det är rätt få människor som gör det. Jag tror att de flesta sväljer dessa begrepp utan att ens tugga. Men nu ska jag fungera som avsmakare med alla mina smaklökar.
Arbetsgivare. En givare är någon som är snäll och ger bort något. Det måste betyda att en arbetsgivare ger bort arbete, eller?
Men då måste du också ha en mottagare. En arbetstagare, en som tar eller tar emot gåvan arbete. Men arbetet i sig är ju för många inte drivkraften. Drivkraften eller snarare nödvändigheten av att arbeta kommer sig av att man måste försörja sig. Det är det avgörande. Levde vi i ett paradis skulle nog inte så många spendera sina dagar med att arbeta. Men om vi nu går tillbaka till avsmakningen. Att försörjning är det avgörande framgår inte av själva ordet arbetstagare, och än mindre i ordet arbetsGIVARE. Om man låter bli att lägga in den gängse betydelsen av begreppen så blir det ju faktiskt så att arbetsGIVAREN ger bort något som ingen egentligen efterfrågar. Sanningen är ju att förhållandet är det omvända!
Arbetsgivaren måste erbjuda något för att locka till sig en arbetsTAGARE. I vanliga fall lön och förhoppningsvis även schyssta arbetsvillkor. Han köper vårt arbete och om vi vill så säljer vi detsamma. ArbetsGIVAREN är egentligen arbetsKÖPARE och arbetsTAGAREN är följaktligen arbetsSÄLJARE! Det gör ju att relationen kommer i ett helt annat läge. Men konsekvenserna av det återkommer jag till nästa gång.

Kongress - Demokrati at it´s finest
I helgen var jag på min första socialdemokratiska partikongress. Mitt parti på gott och ont. Jag var där som åhörare och lyssnade på diskussion o behandling av inkomna motioner - något av det finaste jag vet med demokratin!
För er som inte vet så går det till så här...
En medlem i en partiförening får en idé om något hon vill förändra. Hon skriver ner det i en så kallad motion. Sedan behandlas motionen i den egna lokalföreningen. Där diskuteras motionen och föreningen röstar och ställer sig bakom den som sin egen. På kongressen sitter ombud för alla föreningar representerade. Ledningen för partidistriktet, partistyrelsen, går igenom varje motion för sig och har i sitt förarbete kommit fram till förslag om antingen bifall eller avslag till motionen. Alltid - i idealfallet - med en seriös motivering till sitt beslut. Innan kongressen går till beslut får alla ombud gå upp i talarstolen och argumentera för sin sak. Även andra ombud kan argumentera för ett tredje förslag. Under en sån här diskussion kan ibland opinionen vända och kongressen går emot styrelsens förslag. Kongressen, vilket består just av ombuden för ALLA lokalföreningar, är alltså i slutänden, högsta beslutande organ. Inte den rutinerade "elit" som sitter i partidistriktstyrelsen. Motionen kan sedan i slutänden bli till en svensk lag. Det är det här som är det vackra. Den enskilde medlemmens tanke om förbättring kan genom den demokratiska processen göra en förändring i hela samhället. Det enda lilla kravet för detta är att du blir medlem i det parti du tycker är bäst, eller minst dåligt. För som du ser kan du ju faktiskt påverka partiet och samhället i den riktning du vill. Du är inte maktlös, du gör skillnad.